Första långresan! My first long trip!

I början av mars åkte vi hem till mormor och morfar för första gången. Det var också min första långresa, men eftersom jag älskar att åka bil och sova i bilbarnstolen var det inte några problem alls! På vägen upp stannade vi dessutom i Jönköping och hälsade på hos Noomi. Där fick mamma och pappa mumsig köttfärspaj, jag fick min vanliga ersättning...jag klagade inte, men jag ser fram emot att få äta Noomis mat när jag blir större. Mamma säger att hon är världsbäst på att laga mat och baka!We drove to my maternal grandparents in the beginning of march. It was my first trip to them and my first long car-ride, but it went without any problems, I just love travelling in my carseat when the car moves! We stopped in Jönköping and visited Noomi. Mom and dad were treated to tasty pie and I ate my normal formula...I'm not complaining but I'm looking forward to the day I can eat Noomi's food because mom says Noomi is very talented in the kitchen! Här sitter jag i bilstolen! This is me in my carseat! Vi var hos mormor och morfar i en vecka och jag har nog aldrig fått så mycket uppmärksamhet...de nästan slogs om att få hålla mig och mata mig...det är inte lätt att vara populär...men väldigt härligt!!! We spent one week at my grandparent's and I got so much attention as never before!! They were almost fighting to hold me and feed me...it's not easy to be popular...but it feels glorious!!! Mormor och morfar gav mig ett underbart fårskinn som jag älskar att ligga på, jag sover allra bäst på det! My grandparents gave me a wonderful sheepskin which I love to lay on and I sleep best when I sleep on it! Mormor och morfar har en bekant som heter Britt och hon är jätteduktig på att sy i skinn, hon har sytt de allra minsta och gulligaste fårskinnstofflor till mig! De värmer mina fötter så bra! My grandparents have an acquaintance named Britt and she is the best at sewing in lambskin. She made me these small, cute slippers and they keep my feet so nice and warm!

Promenad mm/ Out for a walk and other doings

Ute på promenad! Out for a walk! Utanför vårt nya hus! Haha, inte riktigt...trots att jag är en prinsessa enligt mina föräldrar! Outside our new house! Well, not really...even though my parents call me their princess! Titta på min trendiga "sushi-topp". Visst är den fin! Mammas kompis, Christel, som bor i Las Vegas har sytt den åt mig! Hon och mamma älskar sushi (och som tur är så gör pappa också det!). Look at my amazing "sushi-top"! Isn't it great! Mum's friend in Las Vegas, Christel, made it for me! She and mum are crazy about sushi so it's perfect. Dad enjoys sushi as well, lucky for mum! Jag älskar att vara NÄRA mina föräldrar!! Pappas nya smeknamn på mig är "värmesökande robot"...vet inte riktigt hur jag ska ta det...men kärt barn har många namn!? I love to be CLOSE to my parents!! Dad's new nickname for me is "heat-seeking robot", I'm not sure how to take it, but as they say in Sweden: "A beloved child has many names"...

Diverse foton/Various photos

Den 9 februari var vi på besök hos farmor och farfar och firade farmor som skulle fylla år dagen därpå. Det var första gången jag träffade dem efter att jag kommit hem från sjukhuset. Farmor höll mig som om hon inte gjort annat och farfar höll mig som om jag var gjord av halt porslin som kunde gå sönder om han andades...hihi... I visted my paternal grandparents February 9th and celebrated grandmas birthday one day too early. It was the first time I visited them. Grandma held me as if she never does anything else and grandpa hled me as if I could break if he took one breath... Min pappa är en modern och jämställd man...jag är gömd i bärsjalen... My dad is a modern dad that share all the responsibilites at home...i'm hidden in the shawl... Jag har fått låna en babysitter från Olof och Linda (de säger att de vill ha tillbaka den pga sentimentala skäl, men mamma hoppas på att det beror på att jag kanske kan få en ny tjejkompis så småningom...). Jag är liiite för liten för den än. Tyngdlagen gäller även för en liten, liten flicka! Men snart kommer den passa bra, tänk bara på de barn som redan suttit i den, de är ju alla så stora och duktiga nu så det finns hopp för mig också! T o m Jakob och Matilda har suttit i den och de är ju jättestora nu! Linda and Olof lent me a babysitter (they say they want it back because if sentimental reasons, but mum hopes it's because they might give me a new baby girl friend soon!)...I'm still a tiiny bit too small for it. Even a small girl like me can feel the law of gravity! But it will soon fit me nicely, just think of all the kids that sat in it before me, they are all soooo big now! Liten flicka i stor säng...Small girl in big bed... Vem vill ha napp när mamma har så smarriga fingrar, speciellt hennes lillfingrar är delikata! Who needs a pacifier when mum got so yummie fingers??? Especially her pinkies...

5 månader! 5 months old!

Här kommer äntligen mitt 5-månaders kort! Jag har dålig pli på föräldrarna när det gäller att uppdatera min blogg...tiden rinner iväg från oss... Kortet är iallafall taget den 19 mars, på min 5-månaders dag. Jag vägde 3510gram och längden mättes till 52cm, men jag var inte så samarbetsvillig när den togs, så jag kan vara lite längre (det tror iallafall mamma, för jag håller på att helt växa ur storlek 50 och har börjat använda storlek 56!!). Here's finally my picture from March 19th, the day I celebrated my 5-months day. My weight was 3510grams and my length 52 cm (but I might be longer, I didn´t cooperate very well when they tried to measure me...my mum thinks I'm longer because I'm starting to fit in size 56!). Sorry for the delay, my parents are no the greatest bloggers...

4 månader /4 months!

Idag fyller jag fyra månader ute i stora världen! Tänk så tiden går! Detta "firades" med ett besök på Neo och mottagningen där. Blev vägd och mätt, och tänk! Just på min 4-månaders dag så sprängde jag 3 kilos gränsen! Vågen stannade på 3030gram! Min längd mättes till 51cm. Jag är inte så liten längre! På bilden har jag på mig en body som jag har fått av familjen Cerulli i Boston. Visst är den fin!? Jag har faktiskt varit hemma hos dem i somras, men i hemlighet i mammas mage...ingen visste att jag var med på resan...en riktig fripassagerare! ;o) I'm four month old today! Time passes so quickly! I celebrated this big day with a visit to the hospital for a check-up. Can you believe it, my weight is 3030grams today! What a great way to celebrate my day! My length is 51cm. I'm not that small anylonger! In the picture, I'm wearing a body that Susanna and her family in Boston sent to me. Isn't it nice!? Actually, I visited them last summer, but in secret, in mom's tummy...noone knew I was there... ;o)

Äntligen tillbaka! Finally...I'm back!

Nu har vi varit hemma ett tag och har börjat landa i den nya tillvaron. Internet har vi också fått så nu kan vi ha kontakt med omvärlden igen! Här kommer en lite uppdatering från de senaste veckorna. Hello again! We are finally reconnected to the outside world again! Here is a small update from the last couple of weeks. Den 9 januari fick mamma och pappa packa ihop och städa på Ronalds och tacka för sig och flytta upp till Neo och mig. Vi fick ett samvårdsrum där vi skulle bo tillsammans. Mamma o pappa tyckte det var jättemysigt att vara med mig (och jag med dom såklart!), men i övrigt var de inte så glada åt arrangemanget som de trodde att de skulle bli. Litet trångt rum med gammal obekväm säng. Det blev inte mycket sömn för någon. Dessutom dela toa, dusch och kök med andra som inte tyckte att de behövde hålla ordning och diska efter sig...Så efter den sjätte natten som var jättejobbig (det var nog lite mitt fel...ville hålla i gång heeela natten och kräkas ner min säng också med jämna mellanrum) fick de nog och bad om att få åka hem (två dygn tidigare än planerat). Vi fick "natt-permis" och åkte hem efter att jag fått en spruta mot RS-virus eftersom jag är väldigt infektionskänslig. Det var INTE kul och jag demonstrerade att mina lungor har blivit bättre genom att gallskrika. Mom and dad left their room at the Ronald McDonald house January 9th and moved in to my ward at the hospital. We shared a small room with an narrow uncomfortable bed for my parents to share. We were also to share bathroom and kitchen with three other rooms. My parents had been looking forward to be together with me and we all thought that was great but my parents were not too happy with the other arrangemangs because they could not sleep and people they shared the small kitchen with did not clean up after themselves. After the sixth night, they had had enough and talked with the nurse and asked if we could go home two days earlier than planned. That was OK but we had to come back the following day to have a doctor check me out. I was given a shot to protect me from the worst cold virus. I do NOT like shots!! Mamma tog på mig julklappskläderna från Axel och hans föräldrar, de är de finaste kläderna jag har och detta var ju ett tillfälle att klä upp sig på! Mamma brydde sig inte det minsta om att kläderna fortfarande var lite stora... För att inte tala om åkpåsen i storlek 50 som jag behövde omkring mig för att inte frysa i bilen (det var inte tal om att kunna ha på sig den som man borde). Den blir nog lagom stor i sommar...tidigast! Mom dressed me in my nicest outfit (my xmas present from Axel and his parents), it was still to big but I wore it anyway because I wanted to look my best on this important day! The overall was even bigger (size 50 - "new born") but I had to be put in it to protect me from the cold weather, but I couldn't wear it as you should, mom had to be creative... I bilen hade jag sällskap av min Nellcor, saturationsmätaren och en stor syrgastub som vi fick låna tills våra egna kommer. My machine to show my saturation kept me company in the car. På fredagen fick vi åka tillbaka för läkarkontroll och så hade syrgastuberna kommit så vi fick hem dem, de är lite mindre och behändigare. Sedan åkte vi hem och myste! We came back the next day (Friday) for a doctor's appointment for me and to pick up the oxygen tubes (smaller and easier to move than the one we borrowed the day before).

Mamma o pappa har ju aldrig bott i vårt nya hus så pappa har inte vant sig vid den låga dörrposten mellan matrummet och hallen så han går och slår i huvudet varje dag. Han började känna sig yr & illamående och hade slagit upp stora sår på huvudet så på söndagen körde jag och mamma in honom till akuten i Lund (vi kan inte hålla oss borta från det sjukhusområdet!!). Han hade fått en "mindre skallskada" och blev beordrad att ta det lugnt. Pappa åkte hem och vadderade dörrhålet! Så får det vara tills han vant sig!! My parents has not lived in our new house so dad is not used to the low doorframe between the diningroom and hallway so he walked into it every day from Thursday to Sunday. He became really nausios, got a headache and became dizzy so me and mom drove him to the emergencyroom on Sunday morning. We just can't stay away from the hospital! When dad came back home (with a minor skull-injury). the first thing he did was to put padding on the doorframe top! It will stay there until he is used to bowing his head! På torsdagen slet jag ut min sond, men då hade jag inte behövt den på två dygn så mamma o pappa fick inte panik utan lät mig vara utan, så skönt med mindre saker som sitter fast i ansiktet! Grimman sätter de bara på till natten, på dagarna får jag syrgas på tratten när jag behöver. The following thursday, I managed to pull out my sond, but by then I had not used it for two days so my parents did not panic and I do not need a new one! I hate things in my face so I'm very happy! I have the oxygen stuck in my face at nighttime only now and get the oxygen through the funnel during the day, when I need it. Natten mellan den 26/1 o 27/1 fick jag min sista "dutt" med syrgas, sedan dess har jag inte behövt någon alls! Däremot kräks jag som få och för att miska på tvättmängden brukar pappa klä av sig när han matar mig. Vet inte hur jag ska ta detta... I got my last litle aid from the oxygen during a short time in the night between January 26th and 27th. Since then, I have not needed any! But I'm throwing up A LOT and to reduse the amount of laundry, dad is undressing when he is feeding me. I haven't desided yet if I'm insulted or not... Vi har haft några besök av sjuksköterskor från Neos hemsjukvård, jag har varit i Lund på diverse undersökningar (ögon, EEG, MR och ultraljud av hjärnan), det har tagit mycket av vår tid, men nu ska det nog lugna ner sig lite. I morgon, måndag, ska jag till BVC-sköterskan i Eslöv och få min första ordinarie vaccination. BVC-sköterskan var här i fredags tillsammans med Eva från hemsjukvården på Neo, det var ett så kallat överlämningsmöte så nu är jag utskriven från Neo fast jag ska ändå dit med jämna mellanrum på kontroller. We have had some visits from nurses from the hospital, I have been to the hospital for some check ups (mainly eyes and brain). I'm going to see the nurse in Eslöv tomorrow (monday), the regular check-ups begins which all kids go through. They are now responsible for me but I will still go to the Neonatal ward in Lund for some checkups the coming five years. Mamma o pappa har fått stränga order att jag inte får träffa så mycket folk. Jag får inte alls träffa barn som går i förskolan, inga som är det minsta lilla förkylda, inte följa med i affärer eller till kyrkan eller på fester och absolut inte åka tåg eller buss. Vi får fortsätta vara ganska isolerade till o med slutet av mars (slutet av RS säsongen) eftersom det kan vara farligt för mig att åka på en förkylning eller dyligt. Trist, jag är så nyfiken på alla mina kompisar!! Mom and dad has been told quite severely that I'm much more sensitive than "regular" infants and I'm not allowed to see so many people. I'm not at all allowed to meet kids inrolled in kindergarten, noone that's the tiniest bit sick, I can not visit stores, church or parties (anywhere where there's a lot of people), I'm not allowed to go on the bus or train. We must stay quite isolated until at least the end of march (end of the big cold season) since it can be dangerous for me to get sick with a cold or such. I think this is boring, I want to meet my friends!