Äntligen tillbaka! Finally...I'm back!

Nu har vi varit hemma ett tag och har börjat landa i den nya tillvaron. Internet har vi också fått så nu kan vi ha kontakt med omvärlden igen! Här kommer en lite uppdatering från de senaste veckorna. Hello again! We are finally reconnected to the outside world again! Here is a small update from the last couple of weeks. Den 9 januari fick mamma och pappa packa ihop och städa på Ronalds och tacka för sig och flytta upp till Neo och mig. Vi fick ett samvårdsrum där vi skulle bo tillsammans. Mamma o pappa tyckte det var jättemysigt att vara med mig (och jag med dom såklart!), men i övrigt var de inte så glada åt arrangemanget som de trodde att de skulle bli. Litet trångt rum med gammal obekväm säng. Det blev inte mycket sömn för någon. Dessutom dela toa, dusch och kök med andra som inte tyckte att de behövde hålla ordning och diska efter sig...Så efter den sjätte natten som var jättejobbig (det var nog lite mitt fel...ville hålla i gång heeela natten och kräkas ner min säng också med jämna mellanrum) fick de nog och bad om att få åka hem (två dygn tidigare än planerat). Vi fick "natt-permis" och åkte hem efter att jag fått en spruta mot RS-virus eftersom jag är väldigt infektionskänslig. Det var INTE kul och jag demonstrerade att mina lungor har blivit bättre genom att gallskrika. Mom and dad left their room at the Ronald McDonald house January 9th and moved in to my ward at the hospital. We shared a small room with an narrow uncomfortable bed for my parents to share. We were also to share bathroom and kitchen with three other rooms. My parents had been looking forward to be together with me and we all thought that was great but my parents were not too happy with the other arrangemangs because they could not sleep and people they shared the small kitchen with did not clean up after themselves. After the sixth night, they had had enough and talked with the nurse and asked if we could go home two days earlier than planned. That was OK but we had to come back the following day to have a doctor check me out. I was given a shot to protect me from the worst cold virus. I do NOT like shots!! Mamma tog på mig julklappskläderna från Axel och hans föräldrar, de är de finaste kläderna jag har och detta var ju ett tillfälle att klä upp sig på! Mamma brydde sig inte det minsta om att kläderna fortfarande var lite stora... För att inte tala om åkpåsen i storlek 50 som jag behövde omkring mig för att inte frysa i bilen (det var inte tal om att kunna ha på sig den som man borde). Den blir nog lagom stor i sommar...tidigast! Mom dressed me in my nicest outfit (my xmas present from Axel and his parents), it was still to big but I wore it anyway because I wanted to look my best on this important day! The overall was even bigger (size 50 - "new born") but I had to be put in it to protect me from the cold weather, but I couldn't wear it as you should, mom had to be creative... I bilen hade jag sällskap av min Nellcor, saturationsmätaren och en stor syrgastub som vi fick låna tills våra egna kommer. My machine to show my saturation kept me company in the car. På fredagen fick vi åka tillbaka för läkarkontroll och så hade syrgastuberna kommit så vi fick hem dem, de är lite mindre och behändigare. Sedan åkte vi hem och myste! We came back the next day (Friday) for a doctor's appointment for me and to pick up the oxygen tubes (smaller and easier to move than the one we borrowed the day before).